Jag trodde att det skulle fungera med att stoppa huvudet i sanden, hålla för öronen så jag inte hörde tankarna.
Slutade prata, för då kan man låtsas som att det inte existerar.
Men magen sitter ju där ändå, trots allt.

Igår fick jag en utmaning av E om att ta tag i kragen och fortsätta resan och om böter till varandra på 500 kr om vi glider av banan.
Ärligt, så är inte motivationen på topp.... Men den kommer när energin och smärtan släpper lite av taget.