Min resa
Allt började fredagen den 13 november 2009. Var i Stockholm med tjejträffen och fick min första panikångest attack! Trodde jag skulle dö! Som tur var visste min bästa vän precis vad som stod på och hjälpte mig igenom detta hemska. Resten av resan gick bra, men nu var det dags för mig att bestämma vad jag ville med mitt liv. Fortsätta vara extremt överviktig, operera mig eller börja på Viktväktarna. Efter mycket funderande valde jag Viktväktarna. (Mitt problem med mat sitter ju till största delen i huvudet) Ett val som jag ALDRIG ångrat. Sagt & gjort, tisdagen den 16 mars 2010 var jag på mitt första XL möte hos VV. Med mig hade jag 2 kryckor (hade veckan innan fått svår benhinneinflammation) samt min smala man. Han var med mina första 3 månader för att vara ett stöd för mig. Mötte min konsulent Ira för första gången och hon har sen dess varit en viktig pusselbit på min viktresa. Så var det dags att göra det värsta jag vet – nämligen väga mig. Bara att hoppa upp på vågen. 189 kom upp och Ira sa, Här står du idag. Inget fördömande och inget prat om hur enormt mycket jag behövde gå ner. Hade Ira sagt att jag skulle gå ner 117kg hade jag nog vänt i dörren! Nu började en fantastiskt härlig tid i mitt liv, fast det visste jag inte just då. Gick hem med en packe information och 61 pp att äta. Och åt gjorde jag! Hur i all världen skulle jag kunna gå ner i vikt med all denna mat?! Väldigt nervös kom jag tillbaka efter en vecka och mötte den hemska vågen igen. Den visade minus 2,4kg!! Tänk, det funkade. Sen har veckorna rullat på. Vågen är inte längre min värsta fiende utan har nu blivit en kär vän! Ställer mig gärna på den varje tisdag för att se vad som försvunnit. Mina första 20kg gick i rasande takt. Jag hann inte riktigt med. Min allra bästa 10 kilos present är mina röda Converse som jag köpte när jag gått ner 20 kg! Jag är så stolt över dem. Sen har kilona runnit av mig i jämn takt. Jag trodde väl aldrig att det skulle vara så lätt och gå så fort. Men jag är väldigt envis och hade ju bestämt mig för att det var detta jag ville. Naturligtvis blev jag sporrad av alla kilo som försvann. Mötena på tisdagar var heliga för mig. Inget kunde stoppa mig för att gå dit. Endast under 2 semesterresor har jag missat att väga mig. Tisdagarna blev även mina ”ego” dagar. Jag passade på att göra sådant jag tyckte om. Träna, gå i stan, få massage mm. 
Min första upplevelse på att jag gick ner var att jag tappade mina trosor! när jag gick in från garaget. Nu förstod jag vad som höll på att hända. Jag mäter mig varje månad och jag har gjort ett album om mig själv. Där sätter jag in ett foto på mig efter varje 10kg som försvinner, skriver ner lite tankar och annat skoj. Detta album är jätte viktigt för mig, det kan jag ta fram när det känns motigt och svårt. Se efter vad som fick mig att börja på Viktväktarna. Jag har även delat upp Viktväktarna i 3 delar. Den första delen är att gå ner i vikt, sen ska jag hitta min jämvikt för att slutligen hålla vikten. Jag har tagit varje steg för sig. Inte oroat mig för det som kommer utan kämpat för det jag gör nu. Stjärnorna som man får efter vart 3 kg är jätte roliga. Det blir ett mått på hur mycket som försvunnit. Nu har jag 39 stycken och jag är lika stolt över alla!
Dagen då jag gick i mål var underbar. Att ställa sig på vågen och se att det står 68,5 kg (min siffra var egentligen 72), den siffra som jag har längtat efter. Jag grät och Ira grät. Det var en stund som alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Även dagen då jag vägde under 100kg finns där. Tänk att det kan stå 2 siffror på vågen och inte 3. Hur coolt som helst!
Viktiga framgångsvanor för mig har varit:
Använd ALLTID checklista och hushållsvågen, vara ärlig mot mig själv, äta 5 mål varje dag samt ha roligt under tiden. Mitt motto är: ATT KÄMPA ÄR ATT MÅ BRA. Jag brukar säga att det inte är jag som bestämmer hur mycket jag ska gå ner, men det är jag som bestämmer vad jag ska stoppa i munnen. Och ÄNTLIGEN har jag kontroll över mitt liv!